tappar ord. jag är trött, jag har bara sovit fyra timmar förra natten och det knäcker mig alltid. jag känner mig splittrad och jag sitter med svullna ögon men utan snurrande tankar. jag har inte ångest men jag är ledsen och jag saknar dig så förbannat. allt är en röra och har varit så länge nu. jag vill bara flytta och bygga bo. bara flytta och växa där, i utrymme, i det jag behöver.
men så mycket som ska göras och klaffas. mina saker har varit nedpackade i månader och mina hårddiskar kommer jag fortfarande inte åt. jag vill börja träna och äta bra, lägga mig till med rutiner men det går inte i den här tillvaron. allt tar en evighet. är det så här det ska vara? alltid? för jag verkar aldrig komma ur det.
fan också. everything sucks.

yesterday is history, tomorrow is a mysteri, but today is a gift; that is why it is called the present

ryggen mot väggen. nakna fötter mot nattkylig luft. sidenmjuka pyjamasbyxor och öppen dörr.
(att tycka om det som blir istället för att stanna kvar i sin ånger till det som inte blev)
tre minuter i ny dag. längtar sömn men ligger bara och vänder tankar. min älskling är i dublin. det känns konstigt. tomt och ihåligt. rummet så mycket plattare. varje ljud är stummare, intrycken mattare.
jag sitter i tshirten som luktar du. som jag borrar in näsan i och kramar när jag somnar.
faller platt mot orden. lägger huden mot konstigheten saknaden. saknar fortfarande detdär varande, dendär mittpunkten stapeln. men kanske påväg.
mina färger är hos dig.