hey hey hey mother inner state

skriver. yoghurtkvällsmat, det känns balans. mjuk, vit och lite syrlig i min mun. min krackelerljuslykta flackar ljus i det svarta glasbordet. conor oberst sjunger mjukord mot min kväll. mot krackelerandet och virvlet. bär med balansen. there is nothing that the road cannot heal. i wanna be your happiness, i wanna be your common sense pain. röda skor på den gamla stolen - så många imorgonar att vänta på - ljuskrackelerandet - sprick vinter - jag saknar dig vår - jag saknar dig älskade - vinterns grånad slutar inte ens bakom stängda ögonlock och - min pappas uppgivna röst - krackelerande. det är februari. jag har ett rörsel inuti. jag har gått genom den här dagen med en längtan - rastlöshet - irritation - obekvämhet - missnöjdhet. hello, patterns in my mind now moving slow. jag är lyckling också. jag känner mycket. jag vill inte bryta mina rader den här dagen. känslomycket. lycka och rastlöshet och en hudlängtan. dinhudlängtan.
I watched the stars get smaller tiny diamonds in my memory
varma ögon. dinhudlängtan. känslan av inte tid. jag kan inte sträcka mig över allt det är. jag kan inte sträcka mig över det här avståndet. är inte stor nog att täcka havet till dublin. jag älskar, och jag är trött. jag skriver känslofragment ordfragment. jag skriver. jag vill komma hem till din hud jag vill komma hem till din kropp jag vill komma hem till ditt sinne. jag vill komma hem från min dag och smälta samman med din kropp och tappa det jag bär på. häver bröstkorgen.
ikväll är det ett ok av känslor över mina axlar. det är en slags arg uppgivenhet. en slags önskan om att vintern ska krackelera. om att få komma hem till hud och en underarm att gråta tårarna mot.

jag älskar, och jag är trött.

centralstimulantia

tankarna kommer tätt. tanketrängsel. kanske utan rader och brytningar och tomrum idag. håll mig i mina känslor, håll om mig i mina känslor. jag skriver till alla & till ingen. kanske mest till mig själv. palpitations och kaffesmak i munnen. alldeles kaffefierad och med öronring och surrealitetskänsla. inget mer kaffe i mitt hus. ungefär som att ha ångest fast bara kroppsligt. there is nothing that the road cannot heal, och jag börjar faktiskt tro på det, på framåtrörsel och att lära sig nytt. det finns så mycket som jag lärt mig, sådant som är svårt att klä i ord. om små vanor, om att tillåta sig lycka och olycka och kontraster. rörelsen, kontrollen, om att gå genom sin ångest - inte runt den. allt detta inom mig och för varje steg närmare dig. oss kanske. det känns som ett pussel, och som att jag just fogat samman två stora strukturer. som att lyckan är något jag bär med mig och som kan ta hundratals olika former. jag älskar att känna, även detta och det är när jag omfamnar det som jag kan lära mig av det.

jag vill aldrig leva i en rationaliserad lycka. vill aldrig leva i en bekvämlighet för bekvämlighetens skull - vill inte förväxla lycka med bekvämlighet. jag vill leva och känna och aldrig sluta. vill kunna röra på mig och aldrig känna att jag eller den jag lever med går till ett meningslöst fånigt jobb och klistra på leenden för varandra. jag vill låta livet betyda något. jag vill inte leva utstakat skyddat med villa hund bil och två och ett halvt barn. jag vill vara friare än så. jag vill komma av mig, gråta, skratta, känna, spilla ut halva kaffekoppen, gå dit vägen leder. aldrig sluta gå den.

i wanna be your happiness. i wanna be your common sense pain.

I watched the stars get smaller
Tiny diamonds in my memory

mitt hjärta gungar med till poesin och conors röst, det drar med mig, drar upp mig, det virvlar mig och jag känner så mycket. försöker att behålla känslorna inom mig. jag har känslan av att nästan kunna explodera av känsloträngslet - alla åt motsatta håll - att jag inte kan innehålla allt det här - att jag inte är stor nog att rymma det - sprickor i det som kapslar in mig, men
jag andas mig genom, jag låter det skölja mig, lyfter blicken, bejakar rörseln.

jag städar våra dagar ur lägenheten. jag behåller din thékopp med jasminthéet i, jag ska hälla varmt vatten på det ikväll och dricka det. din närvaro - din kärlek - liksom fortfarande fyller rummet. är i luften, huden, håret, i lakanen som doftar du. jag vet inte riktigt vad som fattas tills du är nära igen. att en annan människa kan göra en så lycklig. världar i mig som jag besöker med dig, världar i oss. jag vill inte skriva oss klichéer. kärleken i mig griper om kärleken i dig. så mycket älsk. jag tror inte jag är kapabel att älska mer än jag gör.
och jag känner mig så otroligt lycklig, priviligierad som får uppleva dessa starka känslor.

det har varit sociala dagar, vackra människor - en värld i varje människa - som öppnar upp sig och låter dela med sig. jag ska ut och äta middag med ännu några vänner. ikväll.
jag har saknaden inom mig, kärleken inom mig, suckar och fjärilar av lycka som virvlar maggropen, den här känslan av mjukhet inuti. inga fasader eller hårdnader, bara öppenhet och mjuknad. no lies, just love.
jag är så kär.