(gammalt worddokument)

jag skulle behöva gråta, men jag har inte tårarna.
jag skulle vilja skriva om passiviteten, om katastrofscenariorna (allt detta som bleknar och tynar bort; jag skulle vilja förstå det innan jag är fri från det), om hur förändrad jag är, om den symbios jag upplever, om ordtorkan, om hur jag behöver mer känslor&liv, om rent sakliga saker.

jag tror att jag på sätt och vis känner mig tryggare med penna än med tangentbord nu. för orden är... annorlunda nu. det är inte ett akut behov att fånga dem: jag behöver inte hastigheten med tio fingrar dansande frenetiskt över tangenterna. inte det akuta. mer eftertanken, mer insikt, mer... ja.

jag blir alltid så påverkad av de böcker jag läser. jag har precis läst ut ännu en av torey haydens böcker, “bara barnet” denna gången. och den här gör mig så eftertänksam, så konstruktiv, så modig. jag behöver utrymmet mina rädslor tar upp. så vad skulle jag må allra bäst av om jag nu vågade göra just det?

mina fötter har ont. mina hälar. jag har skoskav

jag har hela dagen tänkt plocka en blomma och sätta i en vas. den är rosa, nästan röd. alldeles bakom huset.

i rörelsen mår jag bra, i rörelsen behöver jag inte stanna upp och andas, behöver bara fortsätta till nästa mål. på många plan. dels i verkliga livet, jag är snuvig och stundtals på gränsen till febrig, men jag känner det inte så fort jag håller mig sysselsatt. dels inuti.

jag vet inte varför, jag skruvar hela tiden på mig, förmår inte inte byta fönster, kolla helgon haket darkside bilddagboken alla bloggar och jobbannonser och och

jag får ingen ro.

det här är ett ganska snubblande trevande försök att hitta tillbaka till något jag en gång bemästrade. men jag tycker om det. det är ett bra försök, det är en bra början.
men det är lite annorlunda nu. det är som sagt inget akut behov. det är snarare ett redskap att bygga upp det nya med. något jag hoppas blir en rutin.

(jag minns att ett av mina problem förr var att jag önskade att jag var speciell. att jag kunde göra ditten eller datten eller var si eller så. jag känner inte så längre.)

halvfärdigt hackigt avhugget