det finns en enorm - och ytterligt momentan - tillfredställelse i att städa. stöka ner, och sedan städa. (allt som inte är att städa är att stöka ner. för jag har aldrig kunnat hålla stöket på en konstant nivå.) det känns som att det jag gör mest, mest hela tiden, är att känna att allt är rörigt, och sedan dammsuga, plocka iordning saker, ställa iordning, slänga skräp, skriva listor. like "hey, det där vill jag göra, jag vet, jag skriver det i en lista!". vad gör jag med min tid? vad känner jag? det är något som känns - inte fel, men nästan fel - något som inte är rätt helt enkelt. något som saknas. känner mig nersjunken. inget är roligt. jag har inte roligt. jag gör inte roliga saker. atmosfären där jag bor står mig ända ner i halsen och jag behöver - något annat.
samma tankegångar hem igen. visst, jag lever, jag gör saker, jag är inte deprimerad, bara lite lekmansdeprimerad. deppig. allt känns så meningslöst. devastatingly pointless. det är inte speciellt roligt att skriva, nej. jag tar inga kort. det är smärtsamt tråkigt att träna. läsa lockar mig inte speciellt. inte poesin heller. och så vidare. conclusion: jag brinner inte för något. I don't have anything to be passionate about. ingen entusiasm. inget tappa-bort-sig-själv-och-bli-absorberad-av-nuet. none of that. ingen glöd. ingen förtjusning. bara det gamla. och jag vill inte leva så. jag vill verkligen inte leva så. det enda som går av sig självt och som ger mig energi, det enda jag känner att jag inifrån och ut vill och mår bra av, är min relation och kärlek till min pojkvän. ungefär så intresserad av livet är jag just nu.
det är inte det att jag inte har drömmar, det har jag. om något så har jag det. & en övertygelse om att allt kan bli bättre, förändras. jag verkar bara sakna verktygen till förändring. sakna rörseln. för hårt trampade fotspår i tankarna. jag behöver distans, ett miljöombyte, ett annat sammanhang att ha utrymme att utvecklas i. så jag tänkte åka iväg ett tag. om några månader. i några månader. annansyner. vulkaner, sjöar, ett språk att lära sig och utvecklas med. verkliga saker som betyder något att arbeta med.
jag vill leva rakt, rättframt och oräddt. med nyfikenhet, förtjusning och entusiasm. jag vill utvecklas, jag vill leva för att jag väljer att ha roligt och att lära mig. jag vill fylla dagar med mening, göra saker jag vill, lära mig nytt. jag vill skapa saker med mina händer. jag vill sy, dreja, bygga, ta kort och skriva. och bara göra små saker. göra mig fin. köpa ögonskuggor, köpa nya strumpbyxor, vara glad bara för att jag känner mig höstig&fin. jag vill finna dendär gnistan igen. dendär glöden. detdär att leva för, när man gör saker för att man vill och inte för att man vet att om man inte gör dem kommer man att engulfas av detdär vakuumet inuti. jag försöker att inte tänka på det så mycket, och bara göra saker. some day I'll snap out of it, och bara fortsätta att må bra.
jag sitter i mörker framför en ljus laptop. ö av ljus. musik i öronen. i köket hör jag diskmaskinen. om jag tittar ut ser jag en strimma ljust i en annars totalmörk himmel. (öar av ljus.) i sängen ligger en sjuk älskling.
jag känner tråkighet, slentrian och en slags avsaknad. men jag känner annat också. en kärlek till hösten - en slags försäkran om hur allt förvandlas, om hur vi alla kan förvandlas, om hur allt börjar om. och jag känner en basal lycka över privilegiumet att vara vid liv. och jag känner hopp.
(öar av ljus)
2007-08-31
remove - replace - renew - and love
av
rimfrost
klockan
20:02
Subscribe to:
Post Comments (Atom)

No comments:
Post a Comment