jag känner fortfarande dendär defaultkänslan av knapp tid & inte hinna med, men jag känner att det jag hinner med är bra, gör mig lycklig. och jag går, jag går
runt med dendär känslan av lyriskhet. bubblande, fnittrande bröstkorgskänsla. jag går runt och plockar röda&oranga löv, går runt i regn, njuter asfaltsreflektioner och natriumljusdränkta gator i varmt stadsmörker, skrattar kvällen lycklig med människor med hjärtan som lyfter mitt, som mitt hjärta lyfter. som oaser av ljus. det är osammanhängande, men det är lyckligt.
(som ett svammel som en hemlighet som dendär koden dendär sista saknade pusselbiten, och ibland är det bara så rätt, och ibland kan jag bara se mig omkring och känna att jag skapar bra saker, bra mönster)
poesiskriven härlängtan rakt
projektil rakt in i
takten och broarna rakt
till dendär längtan till bröstet längtan och
hit igen
här igen
No comments:
Post a Comment