inatt har jag bett för stunden dimman dra förbi

elokvens - vältalighet

esoterisk - svårförståelig; endast för de invigda


vaknade med meningen inatt har jag bett för stunden dimman dra förbi bredvid en varm kropp, bredvid en väldigt älskad varelse. & jag känner mig så full av kärlek, så full av ord ikväll. så full av vetskapen om hur lycklig jag är som får somna med dina hjärtslag mot min rygg. mitt privilegium.

jag har städat. jag har plockat ut disk och äppelskrottar och bananskal från mitt rum, jag har dammat, dammsugit, jag har vikt kläder, tvättat, plockat in blommor och satt in, spridit ut löv och kastaner, hängt min sjal i fönstret bredvid mina gröna gardiner, satt upp min teckning med ett blått träd på väggen. det är fint nu, det är hemtamt. och jag har jobbat klart med min bror, och jag har druckit thé, och jag ska alldeles snart gå ut på en promenad med mig själv och mina tankar, sen dusch, sen sömn.

det är höst och det är självabsorption bland fallna frasiga löv. det är händer mot thékoppsvärme och eftertanke. kaffe, vinflaskor och pusselbitar som fogas in i varandra. mörker som omhuldar, lyckan att bejaka.
något som börjar, jag kan inte sätta fingret på vad.

jag tittar på mina händer. jag har så mycket. jag tittar på min spegelbild och den tittar tillbaka, ler oftast.
jag tittar på mina händer, jag älskar allt jag har, jag älskar vägen framåt. hur kartbilden gradvis blir klarare. hur somligt definieras; fingervisningar om vad som ligger framför. älskar hur medveten jag är om det mesta, om luften i lugnorna och kylan mot huden. händerna i mina och blickarna jag växer i. utsikten jag får när jag bestigit vidare. alla drömmar, allt som kommer att bli, som kommer att vara. jag känner mig liksom sugen på att leva.

för en välkommen höst