lycklig i vågor.

hey. jag är trött, på ett bra sätt, sådär utsliten på ett konstruktivt vis. jobbat åtta till halv fyra (och igår från nio på morgonen till halv tio på kvällen, med massa strul&bös för att äntligen komma hem till en kopp thé och några mackor och en soffa och serier), sen hem och risgrynsgröt och desperate housewives. har varit och sprungit/jobbat nu. regn mot ansikte. steg. anfådd. (och mina muskler som är så stela, de behövde verkligen röra sig.) grus, tystnad, skog, mörker. men hey. jag mår bra. vill jag säga, vill jag skriva. jag trivs med mina dagar. jag trivs med mitt mys och med mina insikter. (griper tag i den rätta riktningen) jag har tagit en thékopp till jobbet, till dagiset. en stor istället för deras minikoppar. den är säkert fem gånger större, minst. och kardemummathé, givetvis. & jag tänker på det en vän skrev, att vi är själva ansvariga för vår egen lycka. och att hon är lycklig i vågor. det låter så fint tycker jag. lycklig i vågor. & jag känner efter, och jag försöker fokusera på riktiga problem, verkliga känslor, för det är nog på så sätt jag kan lära mig att bättre tackla mina känslo/tankereaktioner. och det är nästan en euforisk känsla varje gång jag låter mig helt och fullt ut känna det jag verkligen känner. acceptera och utagera. ja.