kall nästan fuktig

tandemalj mot tandemalj
och tårar i halsen
kanske gör det mig mjukare
kanske gör det mig mer levande öppnare
min hals värker
utan dessa ord förtvinar krackelerar
jag
laptopen är kall nästan fuktig under mina fingrar
jag tror jag hör regnsmatter någonstans bakom det spränghöga musiken
jag tror det kanske ska bli en storm som jag ska få hålla om dig i
jag tror du kommer lämna mig
jag tror du kommer sucka uppgivet
jag tror du kommer skratta uppgivet
jag tror du kommer bli arg
jag vill fly
från en varm famn och en thékopp och någon sorts värme riktning
jag älskar dig verkligen
jag älskar vår kärlek den
rör vid mig
på ett sätt jag inte riktigt har upplevt förut
- och att
jag helst vill vända värmen i ryggen när jag
vända kärleken klacksparken till när
och
vill vända om när jag som mest behöver en kram
men den här kärleken når lite bortom, nuddar, snuddar, och jag nästan vågar vara liten och misslyckas hos dig,
den här kärleken sipprar in i någon sorts gång du grävt, och;
såhär känns det:
i'm a waste of paint
försöker låta musiken överrösta tankarna tvivlen ångesten
medan alla ljud och intryck tornar upp sig och blir stora och distinktare
iskalla kårar genom kroppen och magkänslan som vänder sig
som blodkärl som sväller i ögonen
andningen och pulsen
och jag tror att jag måste hinna ikapp mig själv, knyta ihop cirklar och sluta säckar, skriva om allt det jag såg hörde kände luktande smakade, jag måste ta med mig de känslorna in i den här världen, detta piskande regnet mot pannan, in i denna märklighet
och jag undrar om jag någonsing kommer ifrån mig själv