kamomillthétrivsel

så känslofylld att något i mig snart krackelerar, faller ihop, faller av och gör mig mjuk och vingspetslätt;
och jag mår bra, jag dricker kamomillthé och är trivselmätt av hembakade grova scones, och jag har varit på ifmsa-möte, och det är så många dörrar som öppnar sig. så många stigar som leder härifrån, till precis det jag vill göra. det är motsatsen till sittafastkänsla. det är flygakänsla och att vara på precis rätt ställe. jag kommer att växa på denhär vägen, med varje steg.
och att sitta på blue mountain café var mysigt. att skratta och kramas med johanna var jättemysigt. kullerstensgatorna fram i röd kjol och kängor. leende i ögonen, händerna runt en varm urdrucken thékopp.
inte som att klamra sig fast. som att vara ett skrik, uppåt.