tear down the wall

för att hålla tungan i styr och tankarna rätt i mun

glücklich, vaniljsocker på din panna, en lycka lika lätt som pudersnö i november, bitande kyla i kinderna, bitande tårar bakom ögonen, bitande kliande rivande rastlöshet och en pil som pekar inåt. envist inåt, trånande trilsket troget.
och jag tänker på den ensamma tanten i sin lägenhet som tittar ut genom sitt fönster när ljuset i lägenheterna släcks ett efter ett, jag tänker på flickan som är för rädd för att gå ut för då kanske hon måste prata med någon, på han som inte vill vakna en gång till, jag tänker på alkoholister med frusna fingrar som sitter på en parkbänk i linné i sin ångestdova, dimmiga verklighet, på hon som inte har nog med mat att föda sina åtta barn, på alla ensamma människor, allt som gör ont, all sårbarhet. men jag tänker också på de som aldrig ger upp, på alla ljusglimtar, på paret som går handihand genom februarigrånaden, på hon som färgar håret rött gång på gång i en envis protest mot grånaden och allt som försöker dra ner henne, på skrattet i barns ögon, på kärleken mellan människor. jag älskar mer än jag avskyr, och jag tror det är viktigt.

det var vår idag. det känns som en speciell tid just nu. det känns som att jag går och letar hemligheter, mönster i det vanliga, vägar ut, vägen ut ur labyrinten. en vag känsla av en cirkel som sluts, en säck som knyts. om jag bara kunde komma på det. speciell tid, och jag vänder blicken inåt. det är en slöja jag behöver dra av världen, det är något som skyler något viktigare, sannare. det är grus i mina ögon och jag måste skölja bort det. damma inuti, städa ur vrårna. en vag känsla av att det ligger något i luften nu. jag distanserar mig nog lite, kräver min tystnad. behöver mig för mig. golvet är täckt av papper och böcker om anatomsika termer och funktioner, och jag kommer köra tentan så rejält. om jag bara kunde gripa dendär känslan av något i luften, i tankarna. om jag bara kunde gripa om det.
mitt huvud sjunger the wall-låtar för mig. tear down this wall. och min plan just nu är mycket musik och ensampromenader. det är det någonting i mig längtar efter.
(hur vet man om det är något som saknas eller om det är något som inte passar in?)

och i ögonvrån stundar ljusare stunder. liljekonvaljer, krokusar - på marken, inuti