vissa människor strålar verkligen. det var min favorittågvärd som var i tåget idag, och han är i sanning en sådan människa. som bara utstrålar... säkerhet, självförtroende, trygghet, värme, energi, någon sorts hemlighet. fast egentligen vet jag inte om det ryms i ord. jag vet bara att det smittar och att han skulle kunna vända dåligt till bra för mig. bara genom att vara, trots att jag inte känner honom. jag önskar att jag någon gång också kan hitta vad sådanadär människor hittat. och smitta lite fler.

att försöka ha kontroll är fånigt. livet är ett mischmasch, en virrvarrig soppa och händelser som krockar och diffunderar ut, ett skådespel av ringar på vattnet, och jag tror nyckeln till lyckan är att inte ha så mycket förväntningar. visst, drömmar är det vi lever av, men ta inte för givet att de tar dig just dit du ville. att vara lycklig, bara för att och uppleva allt där man hamnar, och sen hamna någon annanstans. släpp taget andas in häret. (och det är precis det som scenen med den virvlande plastpåsen i american beauty får mig att tänka på. let go. du kommer inte dit du vill ändå. låt livet kasta upp dig på nån strand. låt dig lekas med.)

I have a good feeling about this. magbra.