a soft shade of green.
det är mörkt och jag känner mig sådär dränerad på energi, vilja, lust som jag bara kan göra när jag är här hemma. det är så mycket instängd röra här överallt, och det är som att det lägger sig som dammlager över mig - dendär uppgivna luften-gick-ur-mig-känslan - samtidigt som det är en kaskad som väller sig över mig. det ska bli bra att flytta härifrån. det ska bli bra att göra rent i varje vrå, börja någon annanstans. bygga ett bättre förhållande till mina föräldrar i avståndet till dem.
jag har tvättat, hängt tvätt, sorterat ut kläder som jag ska lämna in till myrorna (fast jag tänker tvätta också dem först för de luktar... inte gott). jag har diskat. lämnat tillbaka en film. plockat iordning. och nu återstår bara dendär känslan, kvällskänslan; känsla av tid som går och sinnesrörelse som inte går att sätta ord på. eller kanske sinnesstillhet. som damm som lagt sig.

.....................................................................

vet att jag älskar dig. vet att jag älskar varje sekund med dig, att jag är världens lyckligaste som får vakna in i en ny dag med dig. att jag blir alldeles lyckorusig av att titta på dig, att jag inte riktigt kan förstå att du är min (du är din alldeles egna, förstås, men min som i privilegiumet att få vara så nära dig, dela så mycket med dig) när jag ser dig, att jag mår bra bara av att följa dina ansiktskonturer med blicken och fingrarna. underbara varelse, jag älskar varje kvadratcentimeter av dig. sometimes I feel I can barely contain all this love.