försöker peta upp äggskalsbitarna som hamnat i pajstanningen men allt är suddigt i kanterna, ögonen fulla av saknad. tjugoåtta chokladbitar kvar i glasburken vid nattduksbordet. jag sjunker ner mot golvet med ryggen mot väggen. händer mot tinningarna, huvudet inrullat mot magen, håller om mig. andas ut det. andas det. jag är saknadssjuk, det kommer i attacker, och ikväll känns det mycket. tiden bär mig framåt men inte fort nog.
jag har gått genom sommardoft och över skogsstigar och lagt handflatorna mot trygga trädstammar. skogsluft och fågelkvitter och sol som studsar mot gröna löv och mot mitt ansikte. samma sol som som värmer dig.
jag har tänkt. jag har tänkt att jag alltid har tänkt att det är något fult att behöva varandra, att inte klara sig själv och vara självständig. att ett förhållande bara kan fungera när de båda delarna kan vara helt och hållet lyckliga utan den andre och att så fort man börjar behöva börjar man tära på kärleken och friheten. och jag tycker fortfarande att det är otroligt viktigt, nödvändigt, att må bra i sig själv, med sig själv.
men. det är så mycket plattare utan dig. ljuden är stummare och dofterna mattare. genom att älska dig har jag inte börjat må sämre av att vara själv - men jag har upptäckt att jag mår bättre i ditt sällskap. att dofterna och tingen och dagarna får liv och mening. jag tänker att det inte är som jag har sett det innan - att genom att älska någon ge bort en bit av sitt liv, sin lust, sin självständighet, något som man bara kan få tillbaka genom att vara med denna personen, och därigenom göra sig själv beroende och handikappad - utan att det är något helt annat. något fint. genom att älska dig har jag besökt nya platser i mig. och i ditt sällskap kan jag på något vis genom min kärlek till dig möta mig själv. ta mig själv i handen på ett annat sätt. och jag kan känna mening i varje stund - i varje hudmöte, varje godnatt, varje blick. jag saknar alla de små tingen. att åka och handla tillsammans, laga mat, ha seriemaraton. krammaraton. att gå i skog och att göra thé åt varandra.
med dig kan jag uppleva och känna saker jag inte skulle kunna känna själv, kan jag växa och gro sådant jag aldrig skulle kunna gro själv.
och jag tänker att att behöva någon kan vara något alldeles fint. och det bor en otålig längtan i mitt bröst.