curling up, crawling in (just tuck me in, please)

curling up. det är mening under mening, concealing. break the ice. break the silence. men vad är väl orden, annat än en fernissad yta över det som egentligen betyder? skriken som den verkliga tystnaden. jag vet inte. jag bara pratar, fingerpratar. mitt huvud i mina händer, fingrarna mot mina kinder. yes, there is a time to sew, to ripe, cry, laugh, break, destroy and collect. I am what you shattered, I am the pieces you gather. därigenom säga att det kanske behövs, den här känslan, kanske den här känslan av bur bara är början till en slags frihet. ändå kan jag inte hjälpa att känna det som att det är bristen på ord, skrivande, förstålse, soul searching som skapar denhär rastlösheten, den här totala motsatsen till känslan av fullfillment. jag önskar jag kunde vara nöjd med mig här och nu, på något djupare plan, jag är det inte. (det här är ingen kväll för radbrytningar. det finns inga radbrytningar i luften, kvällen, tankarna, there are scarcely even sentences; constantly finding it harder to find the words, the right words, the ones that will be part of salvation, completion.) redemption. håret är klippt, jag har tagit studenten, jag har körkort, I am utterly free of every obligation the world forces upon me. därför gör sig de inre problemen så mycket mer påminda, därför - och här tar orden slut, hjärtat tar slut, sluter sig - jag vänder ögonen bort från inåt, uppmärksamheten åt annanhållet, ledsenheten kalheten den direkta motsatsen till att känna sig hel. ber om förvandling, ligger på knä, skaver knäna blodiga, gnider in småstenar i såren, gråter salthet i ömhet, snälla, förvandla mig, ta mig till annanhet bortomhet, modighet, boldness; klarhet; förändring förvandling förädling, låt mig öppna mig hel.