tågtrams

Jag sitter på ett tåg, jag har kaffeandedräkt, till vänster ett fönster där går solen ner. Min hand snirklar bokstäverna, flyter sidan fram med den gröna pennan. (Varmt, rött augustikvällsljus.) Det känns mjukt, fast obekvämt, rastlöst, en trötthet som tvingats hyper av för mycket halsfrätande bryggkaffe. Fält, skogar, moln. En kväljande värme men ändå trivsel&acceptans.
Jag mår bra, allt känns okej, min hjärna är inte – för första gången på länge – en kvarn som maler samma tankar tusen gånger fram och tillbaka. (Stepping out of the circle, searching for a straight line.) Det känns ljust, det känns okej. En vy av att bara finnas till.
Jag har tillbringat helgen i goda vänners sällskap, bland färgranna människor, i solsken, bland frukostpicknickar och musik, serier, kortspel, ben&jerrysglass, vänner och vin. Det var fint.

...

Känslan av att vara vid liv, att titta på en solnedgång utanför ett tågfönster, gå genom björnar och låta löven röra mitt ansikte, känslan av sommar, att snart sörja sommaren; bli melankolisk, nostalgisk, vemodig, uppfyllas, att känna sig kaffefierad, älskad, rädd, lukten och känslan av att vara på resande fot, med gåshuden och svindeln reser jag mig, redo att falla, ömsa hud, ord, smatter, rysningar, den grumlade känslan av att finnas till, lycka, sorg, den bitterljuva medvetenheten om hur otympligt, operfekt och grusat allt är, svårheten i att i detta odla meningen, bygga vidaret, resa askan och bygga fristaden varje när morgon är en ny aska att resa fristaden ur, och varje förgänglighet är ett av skälen att stanna kvar, bli gammal, lycklig gång på gång.

...

det är ännu ljust, men förskjutet, varmt. mörkret ska snart komma, omhulda, omsvepa oss, vi ska gå i ide i varandras famnar, kramas bland fallande löv, det ska krasa när våra kängor går genom spröda löv, vi ska blåsa höstens första molnandedräkt i frostig, hög, krispig ljuft, vi ska värma varandras frusna, stela fingrar, älska varandra i kramsymfonier av sprakande gult, rött, klart och crisp, förundras, förälskas, av och i världen, av och i varandra, av allt det som byter skepnad, förvandlas.