tankar från en soffa

soffa, mättnad, laptop i knäet. som en katt som värmer mig.
och i en oas av ljus. i en bubbla av ljus.
och det finns en tanke som gror och den tanken är att lyckan alltid måste vara här och nu. det är en tanke som börjat födas efter studenten. att livet inte är något som på riktigt börjar sen, efter man klarat av något visst, eller att något visst stadie är passerat. det är nu. lyckan måste vara nu. och allt det här är ett utkast till ett utkast till ett utkast som bara är fulländat om vi lever det i presens. i all sin operfektion, i all dess röra, här och nu i dess totala ofullkomlighet. detta ständiga bli och detta ständiga påväg, alltid i rörelse. att finna stillheten inuti, antar jag. att hitta sin storms öga. embrace:a rörseln och rörigheten och däri finna stillheten. och perfektionen.
och det är skrämmande för det är så förrädiskt mycket lättare att skjuta upp livet som man innerst inne vet att man vill leva det.

allt detta momentana och flyktiga bräckliga.
hur ska jag hitta det varande, något att växa mina rötter och min trygghet i?