det är lite som en dimma inuti. söker klarheten. lite fragment över det hela, fingervisningar, vändningar.

och lukten av cigarettrök blandad med jordgubbstuggummi slungar mig rätt in tillbaka i femtonårskänslorna. det är lustigt hur mycket minnen som ryms i lukter.

jag vill vara lycklig. I truly do. jag vill vakna och jag vill vakna in i den självkara lyckan. jag vill hitta en gnista inuti och jag vill att den ska bli en eld, en glöd. jag vill hitta ett frö och så det, vill att hela bröstkorgen ska blomma rakt in i värmen, glöden, entusiasmen.
det känns som att jag missar något fundamentalt. det känns som att det ligger en slöja över mina ögon som skylder det jag behöver se. jag tror jag kan dra bort den. jag tror att mitt liv innehåller alla verktyg för att bli lycklig. jag tror inte att något saknas, jag tror att det är jag som tänker fel.
jag undrar vari dendär ångesten uppstår. jag undrar vad som är lösningen. för jag är så innerligt trött på cirklarna och på att psykiskt mattas ut totalt. men jag tror som tusan på lyckan och gladlivet, så cynisk har jag inte blivit än.
(I have made a deal with myself. mår jag inte bra vid terminens slut släpper jag allt och gör något radikalt. åker nånstans. volontärarbetar något år. räddar delfiner, apor, barn, mediterar, whatever. mår jag inte bra då tar jag det som ett tecken att det här livet nöter mig.)
jag känner mig trött. jag tror att det är avsaknaden av lek och lättnad. jag tror att det är avsaknaden av entusiasm och engagemang, småprojekt, euforin, lyriskheten. jag tror det är för mycket listor och planer och tankar. jag tror att det helt enkelt bara är att vara glad. jag tror att det inte går att förklara utförligare än så. välkomna ångesten när den kommer, gråta ut den, inte vara rädd för den, möta livetvärldenjag, ta mig och andra i hand, blunda och låtsas att jag flyger, älska och älskas, tycka om det jag gör, lyckoskrika lite mer, sträcka på ryggen, bli några centimeter längre.

jag ska börja leka mer!