jag är så trött. jag vet inte om jag vill vara här. här som i livetkoordinaterna. och jag är så rädd för min ångest. så rädd för att den ska förstöra.
jag vet inte om det funkar att tvinga in sig i gladheten, tvinga in sig i lyckan. it is certainly a manner of survival. men jag vet inte om det hjälper, i längden.
jag måste sluta tänka så förbannat mycket. sluta förbereda och göra. leva detdär livet.
happiness is not an arrival at a certain destination, but a manner of traveling.
det finaste en människa har är förmågan att förverkliga sina drömmar. realisera sina tankar. låta det gro inuti och föra ut det i världen.
så jag slutar här, börjar något annat. en slags acceptans. jag ska gråta alla tårar och känna alla känslor. bygga från grunden. vara ledsen om jag är ledsen. långsamt klättra uppåt. ut ur febern och overkligheten in i acceptansen märkligheten.