virat in benen i en filt från guatemala i alla regnbågens färger. sitter i din enorma tshirt och det är första kvällen utan dig, det är den värsta kvällen. jag har fortfarande känsla av fingeravtryck på huden. känslan av kram, värme, känslan av dig. du är så enormt saknad, älskad och du är så maktlöst långt borta. jag ångrar mig, jag vill ha dig här, nära, nu, din värme mot min.
jag snörvlar och är täppt i näsan.
pappa ringde och det är samma känsla om igen - dendär otryggheten, de mår inte bra, de är olyckliga, och jag ser hur de vankar fram och tillbaka, jag ser deras sår. som det har varit hela mitt liv och jag är trött på det. jag önskar mig trygghet, en stabilitet. det har jag på vissa ställen, men jag önskar även dem det.
du är varm, trygg, stabil. mitt träd att krama i stormen. jag ska lära mig av dig, bygga en grund lika stark som din.
men just nu är du bara så enormt saknad och jag förstår inte hur jag ska kunna lägga mig i dendär sängen alldeles ensam.