nålar genom ögonen elektricitet genom knäskålarna och skrik genom mörkret plattorna åskan genom ångan och ansikten genom ljuset mörkret och ut igen.
maniskt städar jag igenom skåpen för att få ut det mullrande ilskna inuti. frenesi frenesi och jävlar i helvete vad skönt det kan vara att vara arg ibland. att bara vara arg och tillåtas vara arg och vila i känslan. blåsa i känslan, skrika i känslan, vitna knogarna i känslan. jag är arg och det är okej. jag dunkar knytnäven i bordet och det är okej. ingen skam. noll, finito. det kanske låter som självklara reaktioner men två år bak i tiden och jag hade legat i fosterställning och spiralat mig ner i allt plågsammare självhat. att vända taggarna inåt. skada sig själv hellre än att låta andra skada en.
kanske kommer man ändå någonvart.
och jag äter apelsin och köper adventsljusstakar och lagar linsgrytor. ler i ögonvrån när jag ser barnet hoppa över alla svarta rutor på golvet i köpcentrat medan mamman manar på. och jag ler för jag har privilegiumet att ha någons tårar på min underarm. ler för att jag blåser stormar inuti mig själv som river upp rymd att andas i.