suspended in the movement
ljuset faller vackert, jag sitter barfota i ett hörn och de meningar som vill skrivas får skrivas. jag ska gå strax, möta en vän och köpa ingridienser till mat och glögg och sen ska vi mysa ända till klockan nio ikväll. jag ska upp tidigt imorgon för att jobba.

när jag springer i skogen känner jag ett lugn sprida sig i mig. gruset mot fötterna, skogens stillhet, doften av fuktig mossa. ett lätt dis ligger över grantopparna och jag ser en ekorre gnaga på något, kanske ett ekollon. jag stannar upp och iakttar den lilla nervösa kroppen. den yviga svansen, dess ryggs perfekta kröknad, och hur jag nästan kan se dess lilla hjärta ticka så fort, så fort.
ispölarna jag gled runt på förnågra dagar sedan har smält. vinterkrispet har smält till en fuktig vinterhöst. varken höst och varken vinter, bara en kall kyla som isar i märgen.
jag ser en skata och jag ser dess vingar bromsa upp dess flygning när den ska landa. så elegant, så vacker är skogen och dess invånare. jag avundas deras självklara plats och harmonin som finns där. jag borde lägga min hand och mitt hjärta mot trädstammarna oftare. stanna upp i beröringen.
i hissen påväg upp till min vrå kliver en äldre man in, grånade tussar till hår och skäggstubb. medioker, vanlig. försynt. stirrar ner i golvet under hela hissfärden upp - liksom plikttroget. jag tittar på honom och hans sänkta huvud och blick. är det det här som är vår kultur? fasaden, skammen, kylan? att aldrig glömma att titta bort när man möts, aldrig glömma att titta ner i hissgolvet?
jag diskar. jag älskar att diska. värmen mot mina händer, disksvampen i min hand, att göra rent och att låta tankarna vandra. vad som helst kan bli en konst - det är hur man lever som räknas, som är konsten. rörelsen när jag diskar, beröringen mot det varma, luddriga vattnet, svepandet över tallriken, glaset, koppen. märka hur ljuset faller mot diskbänken, vattnet. jag tänker att livet är en rörelse, och att vi så ofta glömmer bort det. att jag så ofta glömmer bort det. man reducerar så lätt allt till göranden, diskreta händelser istället för en kontinuerlig ström. listor, tid, klockslag, vi delar upp allt i enheter, bitar. mot olika mål, i olika distinkta skeden. när allt egentligen är ett mjukt fall, en perfekt koordinerad rörelse, ett kontinuerligt vinslag; en ström, en framåtrörelse, farten, och att allt hänger ihop. det handlar inte om kontroll, det handlar om att ge sig själv, om att svepa med sig själv och att inte stanna upp utan följa med rörelsen. vara rörelsen. att oroa sig för varken morgondagen eller gårdagen.