never trust a heart that's so bent it can't break

en adventsljusstake är tänd. jag har raggsockor och myskläder. listor på det ena skrivbordet och ett svullet munsår under tungan. disk i köket och kläder i hallen. dammråttor under bordet. ett datum som tickar närmare september och som säger mig att det är sju månader tills du kommer hit igen, och tjugonio månader sedan det blev vi - sen vi kysstes längst upp vid konstmuséet. du tog mig i handen och gick dit för att du mindes att jag tänkt mig det så.

det har inte varit en bra dag. (ledset kontrasterar mot glatt.) begynnande halsont, en svunnen vinterkyla, två enormt utdragna föreläsningar, relationer jag inte vet hur jag ska styra, stress hit och stress dit (senare till ingen nytta). jag har varit så påverkbar idag - såsom jag ofta är, såsom jag skulle önska att jag inte var. en man var här som var intresserad av att köpa min kamera - ett orosmoln, ett svart hål, och jag liksom sögs in i lite av deppadheten.

himlen har varit gråmelerat rosa - de smutsgrå molnen brann i rosa skuggor under några minuter under solnedgången. jag har druckit en mängd koppar thé och skyndat mig mellan spårvagnar, över asfalt och grånad. mellan folkmassorna, inkapslad i min musik.

mina ord vittnar om en uppgivenhet jag inte riktigt anat. orden faller och lägger sig, bildar ingen helhet. jag vill gråta, men jag tror inte jag kan. jag vill lägga mig bredvid dig, men jag kan inte. jag ska krypa ner i min egna säng, tom, trist, ensam. det gnager lite, ibland. jag saknar att kyssa dig godnatt.