tonerna vaggar mig. naken och nyduschad. frostbiten. här i mitt hem, här i mitt jag. jag går mot dendär balansen, dendär harmonin jag så länge sökt. jag har behövt det här. jag har behövt mitt, mig, mitt lugn, något att utgå från, något att vila i. jag skriver och är trygg i mina ord, jag äter utan fixering, jag lagar bra mat, jag ser mig själv i spegeln och gror självförtroende, jag tar hand om min kropp, jag läser och lyssnar på musik och åker spårvagn och ler. jag gråter också, men på ett annat sätt.
skuggorna kastar lugn över lägenheten. min kärlek ligger mjuk mot din. jag har ett skrin i mitt bröst, i min egen värld, som jag kan ta fram närhelst jag vill där jag sparat alla de finaste minnena. du och jag under en filt på humanisten med dina läppar mot mina. du och jag på korsvägen och du skyndade dig iväg till en buss och såg mig rakt i ögonen, sa: "jag älskar dig" rättframt och självklart, och jag gick som med vingar av lycka i hjärtat därifrån. din hand mot min, lekande med varandra, ordlöst innan vi ens lagt vår kärlek i ord; det lekfulla, spännande, stora, självklara. som sprängde sig ur sig självt, som drog med mig i ett enda svep.
jag ska sova och jag ska drömma.