vinterkärlek

dagen är kort och intensiv och natten är omfamnande och trygg. solskenet brinner mot fasaderna, kylan som kristalliserar sig längs huden och i lungorna. i tystnaden kan jag höra mitt eget huvuds röst. bruset tystnar, spårvagnarna går sin gilla gång - jag välkomnar vintern. jag går promenader, rustad med benvärmare, kängor och vantar, på höjder och längs avenyn. i solskenet, och jag försöker omfamna ögonblicken, vill så gärna behålla dem, vill inte att allt ska reduceras till en blötnovember, vertikalt regn och den så starkt närvarande avsaknaden av vinter. jag vill behålla det här, klamra mig fast.
ikväll: clementiner och morötter, några koppar thé och filosoferande på pränt (deltenta in imorgon).
jag önskar mig en liten thékanna som bara rymmer några koppar.