mitt i smärtan jag vrider mig i tänker jag att jag inte skulle vilja döva dessa känslorna. att de är en del av det som gör mig. att de är en del av spektrumet. att det är ett privilegium att få känna dem. att de är öppnande. en värld att utforska, att de ska hanteras, inte ignoreras. de är resultatet av en kemisk obalans lika mycket som att jag är glad efter en bra dag är resultatet av en kemisk obalans. jag tror på att lära känna sig, på att hantera istället för att domna bort.