i det här tillståndet förlorar jag greppet om tankarna ögonblick efter det att de passerat genom mitt huvud. jag minns inte slutsatsen jag drog, meningen jag skulle säga föll mig genom fingrarna. dimmigt huvud. jag når inte ut. ni når inte in.
ångesten är muren, skalet, läderhuden, hårdheten. taggarna som jag sticker er med och som gör mig olycklig. jag försöker slappna av och ta emot. slappna av och ta emot mig. göra mig mottaglig och mjuk, inga hånrop åt mig själv, inga skuldkänslor och ingen skam. jag gråter till "mother". "mama's gonna make all of your nightmares come true". "she won't let you fly but she might let you sing". "mama's gonna help build the wall".
det visar med så mycket kärlek den mesta skadan är gjord. hur man älskar varandra till sina sår, sina murar. jag ska kväva dig med min kärlek.
jag tar emot. marry the ugliness inside you.
jag blundar och tittar in i mig själv. det är som ett minfält. dessa tankar tänkta och hem igen. jag försöker ta emot. mig. det. handen mot huden. handen mot dunket. handen mot känslan av värme och styrka. tanken mot morgondagen.

bär hem mig. bär. mig. hem.