I watched the stars get smaller
Tiny diamonds in my memory

mitt hjärta gungar med till poesin och conors röst, det drar med mig, drar upp mig, det virvlar mig och jag känner så mycket. försöker att behålla känslorna inom mig. jag har känslan av att nästan kunna explodera av känsloträngslet - alla åt motsatta håll - att jag inte kan innehålla allt det här - att jag inte är stor nog att rymma det - sprickor i det som kapslar in mig, men
jag andas mig genom, jag låter det skölja mig, lyfter blicken, bejakar rörseln.

jag städar våra dagar ur lägenheten. jag behåller din thékopp med jasminthéet i, jag ska hälla varmt vatten på det ikväll och dricka det. din närvaro - din kärlek - liksom fortfarande fyller rummet. är i luften, huden, håret, i lakanen som doftar du. jag vet inte riktigt vad som fattas tills du är nära igen. att en annan människa kan göra en så lycklig. världar i mig som jag besöker med dig, världar i oss. jag vill inte skriva oss klichéer. kärleken i mig griper om kärleken i dig. så mycket älsk. jag tror inte jag är kapabel att älska mer än jag gör.
och jag känner mig så otroligt lycklig, priviligierad som får uppleva dessa starka känslor.

det har varit sociala dagar, vackra människor - en värld i varje människa - som öppnar upp sig och låter dela med sig. jag ska ut och äta middag med ännu några vänner. ikväll.
jag har saknaden inom mig, kärleken inom mig, suckar och fjärilar av lycka som virvlar maggropen, den här känslan av mjukhet inuti. inga fasader eller hårdnader, bara öppenhet och mjuknad. no lies, just love.
jag är så kär.