gladglimmer

det känns mest bara så väldigt fint att vara vid liv.
sprang som en tok till tåget idag, när jag kom på var min favorittågvärd där. det händer inte varje dag, kanske en sisådär tre dagar om året nuförtiden. satt mittemot ett jättesött par som gnabbades om att killen skulle sluta snusa. tjejen sa att hon inte ville ha något annat i artonårspresent. "men jag som tänkt ut så bra saker till dig." "jag vill inte ha något annat!". deras relation kändes så... frisk, på något sätt, jag smålog inuti hela tiden.
bredvid mig satt en kille som log stort och rättframt mot mig när han såg hur irriterad jag var över hur långsamt det gick för tågvärden att kolla färdbevisen. jag log tillbaka. tänkte på min brorson martin som sa "jag tycker om när folk jag inte känner ler mot mig" då han kom tillbaka från godisaffären en lördagsmorgon. tio år. världens mest älskvärda.
och det känns. bara så väldigt. speciellt att dra andetag efter andetag.
det lilla barnet som sprang efter tågvärden och ropade "konduktören, konduktören", och hon vände sig om, och han sa glatt: "vet du va, vi ska åka hem!".
och himlen när jag kör bil; en mosaik av molnformationer, ett konstverk och ett levande skådespel.
och himlen och blixtarna och skyfallet igår när jag och älskling körde från min farmor och farfar.
a good day to be alive.
varje morgon vaknar jag med sömndruckna minnen av att ha blivit omhållen mitt i natten, hud mot hud, alldeles millimeternära. jag är så kär att jag stundtals vill upplösas i fjärilar och glitter och materialiseras igen.
good days. happy endings and happy beginnings.
jag är nog mest bara kär och lycklig.