passivitet/aggression/handfallenhet/uppslitning

något fattas. jag kan inte sätta ord på vad. jag sitter hemma med fönstret öppet och jag det är som att jag har en eld i mitt bröst, en otämjd tiger, en storm och en orkan, men allt detta bakom ett galler, i en bur, över det tröttheten passiviteten och fucking hell vad jag är trött på att ramla med samma problem genom samma tankegångar. jag vet inte vad det är. jag saknar något. en längtan som griper tag i mitt bröst, glöd, engagemang, något som jag uppslukas av, hänger mig åt, what the fuck som helst som tar mig någonstans, som får mig att känna något annat än denna kvalmiga värme, denna trötthet, denna känsla av rutin, av samma saker tillbaka och hem igen.
varför har jag inte roligare? varför lever jag inte mer, hänger mig? varför uppskattar jag inte sådana här dagar, varför känns tiden som finkornig sand som rinner längs min kropp?
varför skriver jag inte sånt här oftare?
varje rörelse är jobbig, allt jag företar mig kräver energi, allt äter mer energi än jag får ut. inget går av sig självt. jag önskar det gick av sig självt.
slentrian men väntar på smällen.