jag måste ge utlopp för det jag tänker och känner samtidigt som jag måste tänka annorlunda och programmera om mig. det är en balansgång, och jag är inte säker på att jag vinglar rätt.
jag måste vara min egen fristad, måste hitta tryggheten inuti, bli stark och stabil och vacker. bygga upp mig från insidan. tänka ljus - samtidigt som jag måste välkomna det mörka. världen inuti är en konstig värld och det är svårt att lära sig spelreglerna.
så rädd för att jag ska göra det här till en ny rädsla - för nu har jag ju bekräftat att jag kan skada oss genom att må dåligt. å andra sidan vet jag "vart gränsen går" och vad det är som händer.
jag saknar dig som en tok. avsaknaden av dig lägger sig som en hinna av frusenhet över mig. jag vill hålla om dig när du somnar, jag vill krama dig när du mår dåligt, jag vill må bra i den här saknaden och bygga kärlek i den. jag saknar alltid mest i början. hjälp mig programmera om mig, älskling, ta mig i handen och flyg med mig över oöppnade vrår. trassla in dig i mig, kittla mig tills jag skrattar, kyss mig.
huttrar på insidan. bara din värme kan tina denhär frusenheten.