broken heart mended

huvudvärken är en myriad spjutkastande krigare i mitt huvud. mjukheten mot huden är en välsignelse. skuggorna faller fint. osammanhanget är ett faktum är ett svammel är det som får finnas som är.

jag ska falla in i sömn och jag hoppas så innerligt att jag ska sova bra inatt. att jag inte ska vara halvt medveten i mina febriga psykadeliska känslomättade drömmar. mörker och tystnad och sova mellan mjuknader.
(orden ligger i lager i mig och runt mig, bakom mig och framför mig, som lökskal efter lökskal, jag bygger mig, min filt, mitt membran)
att tillåta sig gråten innebär att tillåta sig skratten. att släppa fördämingarna och låta sorgen skölja genom en är att också acceptera och bereda sig för försoning&lycka. genom att känna allt det fula, hemska och äckliga kan jag känna också det fina, rena, ohämmade. båda delarna av spektrumet är nödvändiga, och att vara hela den motsägelsen man är är nödvändigt. att lösgöra sig från censur gör rum för helheten. först då kan jag växa.
(först då kan vi växa)