grusat dis. jag är missnöjd men jag vet inte med vad.
jag sitter i min soffa och tonerna liksom spelas till det jag skriver. virad om mig har jag en filt vävd i alla regnbågens färger, vävd av en guatemaltesisk kvinnas händer. den värmer mig. and I treasure the work of her hands.
ah, skapande, det kraftfullaste mest vibrerande. dynamic quality creating static patterns of quality.
jag är grön. jag är avundsjuk. jag är grön på alla som får vara nära dig. på dem du spenderar din tid med. jag är avundsjuk på att jag inte fick vara med när du började gymma. jag är arg för att jag inte får vara nära dig. ledsen för alla kvällar som jag inte får laga mat med dig. alla kvällar som jag inte får öppna en flaska vin med dig och sträcka ut min kropp över din. välvd. jag vill se in i dina ögon. jag vill fingertoppsleka mina fingrar över din yta. jag känner mig ensam och rädd. inte ens hälften av tiden har passerat. rädd för hur det ska bli. stundtals.
och du kupar dina händer om mina du gör mig till en liten boll omsvept av din värme, your hands shielding mine, du låser min blick med din sådär som bara du kan and it radiates an immense feeling of security, lekfullhet, och du ser på mig sådär som om du säger älskade du, vad dum du är, vad fånig du är, älskaste dummaste du, vet du inte att jag älskar dig över allt allt, vet du inte? let go of that sillyness now, och jag andas ut all min spänning, jag slätar ut tankelandskapet, jag ler med tårar i ögonvrån och du kramar mig.
och det är äsch. det är bra egentligen. det är bara en såndär kväll. avundsjuka hör inte hemma i mig, men det är ändå bara för att jag tycker så förfärligt mycket om dig och vill vara där du är. men mest av allt vill jag att du faktiskt ska må bra där du är, med dem du är, det är det enda jag kan önska mig. jag är så lycklig som får dela litet tid med dig. och jag vet att om något så kan vi växa av det här, jag tror egentligen inte på att avstånd kan komma emellan oss. jag älskar dig över atlanten och iväg upp till solen och ner igen. kärlek mäts inte i avstånd.
jag svamlar. jag tror inte du läser. det gör inget, något av det första du sa till mig var att du tyckte mer om mig än mina texter. det var något av det finaste.
and the picture of you, etched into my mental landscape, the picture of you saying that you loved me for the first time before hurrying out into the summer night; the air thick with warmth and darkness and the city teeming with life; before we walked separate ways, for the blink of an eye the world stopped and you filled me with butterflies and joy and the feeling of beginning (your eyes locked in mine, your love free in mine), and I doubt my feet touched the ground walking away from there. I love you.