obekväm eufori

(jag kan nästan känna hur det blir jobbigt, dessa pulserande ord och känslor. göror.)

det här kommer att bli ett nyansfullt skrivande. iallfall är det en nyansfull känsla.
mångkänslig känsla. jag känner väldigt, väldigt mycket nu. det är så att jag inte riktigt vill prata med någon nu, som att det är för mycket som spritter i mig för att jag ska kunna föra ett vanligt samtal. kanske är det lite såhär maniker känner, fast i större skala. mina tankar i tio olika riktningar, ingen röd tråd, många viljor som drar. det är inte en bekväm känsla, jag trivs inte i den. jag vill vara trygg och närvarande i det jag känner, inte såhär rastlös och obestämd.

jag sitter här nu. i min musik i ett försök att stilla sinnet. lagomt städat, lagomt rörigt. rörigheten och strukturen i en balans. dynamic quality within the frames of static quality. jag ska jobba imorgon, klockan sju. jag kommer att få, gissningsvis, sex timmars sömn. som förra natten. verkligen inte min kopp thé.

jag har skrivit det förr, jag kommer skriva det igen, jag skriver det nu: jag saknar dig. jag saknar dig på ett trånande, trött sätt, jag vill ha dig här nu, jag vill ha denhär avståndstiden bakom mig nu, jag är klar. färdig. finito. jag vill komma hem och krypa upp i din famn eller jag vill sitta hemma med en thékopp och vänta på att på prata med dig. jag vill berätta för dig om min dag och jag vill höra om din. jag vill inte skriva med klumpiga skrivna ord som inte rymmer allt det jag vill säga (jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva mig själv uttrycka dethär - att inte vilja skriva hellre än att prata), jag vill prata med dig, le med dig, gråta med dig, vill ha dig här, din värme mot min värme.

jag har varit hos mina föräldrar, jag har ätit en jättegod indisk middag. kikärtsgryta, yoghurtsblandning, potatis, ris, indiskt bröd, potatisbullar, gurka, morötter, ägg, kryddor. dofterna och känslan att äta med händerna, ljuvligt.
martins händer i mitt hår, hans lilla kropp i mina armar, gustavs så älskvärda självsäkerhet - men även ödmjukhet och hur han griper om livet och bara tämjer det, min mors godhjärtadhet och hur hon bryr sig, min brors hela person som utstrålar så mycket energi och säkerhet, min pappa och hur stolt jag är över vad han har blivit, är. känsla av kärlek. hur stolt jag är över dem. hur jag, faktiskt, saknar dem.

(det är i sårbarheten som det är fantastiskt.)
(andas mig genom.)